Svart, vitt och allt däremellan

När jag tänker tillbaka på gårdagen får jag rysningar. Han var så jävla bra live! Han dansade runt på scenen, sjung med hans band (som förövrigt var grymma!) och han lät oss i publiken sjunga. Ja herre, det kunde inte bli bättre. Stod nästan längst fram också. Lycka. Nu ska jag ta en dusch och spola bort alla tårar som jag fick när jag kollade på O.C sista avsnittet i säsong 1. Skit sorgligt. Laddar ner 2an nu hih. Kiss and hug

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0